MATILDA - vår första hund
Matilda var en superhärlig blandras mellan amstaff och ridgeback. Hon var vacker att se på och underbar att ha att göra med.
Matilda, blev tyvärr inte ens ett år gammal, men hon satte djupa spår i våra hjärtan och det var hon som fick oss att älska hunden så mycket som vi gör idag.
Matilda var husses flicka, men var väldigt glad i alla hon träffade. Favoritplatsen var att ligga i sängen, mellan husse och matte, vilket jag kan berätta blev trångt då vi på den tiden sov i en 1,20-säng... Ordspråket "mellan väggen och tapeten" skulle kunna ha grundats pga Matilda, för det skulle alltid vara trångt! Det spelade ingen roll om hela hörnsitsen var ledig, för om jag eller Henrik satt i ett hörn av soffan skulle hon ligga på oss.
Tilda som såg ut som daimglass på bröstet... Du fick oss alltid att le gumman.. Klumpig, hård och envis - men en sån fantastisk hund. Matilda, vår lilla Tilda.. Vi kommer aldrig att glömma dig! Matilda, vår första hund.
Matilda kom till himlen i september, 2004, och där vet vi att hon ligger och väntar på att vi ska komma efter och kasta bollar, leka och mysa... i en evighet framöver.
CHARLIE - vår ängel
2005-02-24 - 2006-05-10
Charlie kom till världen den 24 februari 2005, i april kom han hem till vår flock och blev snabbt bästa kompis med Shappo. Shappo älskade Charlie från första stund, och jag har aldrig skådat en så stark vänskap mellan två hundar som den mellan Shappo& Charlie.
Vi hade letat länge efter den, enligt oss, perfekta schäfern. Vi fick honom - Charlie var allt vi ville ha, exteriört var han stor, långhårig och rakryggad. Inom denna vackra varelse fanns en snäll bamsebjörn, gosig som ett litet lamm, och ville helst bara ligga i famnen och bli ompysslad... även när han vägde över 40 kg.
Han var helt otrolig att arbeta med, lärde sig allt fort och ville hela tiden. Han ville lära sig, han ville lära sig mer, han ville göra rätt, han ville göra matte och husse glada. Charlie hade jag tävlat lydnad med idag om det inte hade varit för hans armbågar, Charlie hade grova armbågsfel.
Utan förvarning fick vi plötsligt reda på att vår lilla schäfer, vår älskade lilla Charlie, som i våra ögon var den friskaste och piggaste ettåriga hund man kunde tänka sig, hade grova armbågsfel. De rådde oss till att avliva honom med detsamma. Pga av att skadan låg på båda frambenen valde Charlie att förtränga smärtan för att orka leka, springa, gå och resa sig (... leva), enligt veterinären. Den dagen vi lät honom somna in, 10 maj 2006, var den tuffaste dag jag någonsin varit med om, det brast i hjärtat och jag orkade knappt andas.. Det som var värst var att vi aldrig såg att han inte mådde bra, att han hade ont. I våra ögon var han frisk, lycklig och alldeles perfekt. Det var svårt att förstå... Jag satt där med min älskade hund på golvet, han vilade i mitt knä och jag tittade honom i ögonen medan han försvann.. Jag strök honom konstant över huvudet och till slut fanns bara Charlies kropp kvar, Charlie var borta.
Han blev bara dryga året gammal, men vi kommer att sakna honom i en hel livstid. Vår älskade, vackra Charlie, våran lilla ängel.
Charlie, vi vet att du sitter vid bron och väntar på oss, när det är våran tur att ses igen. Det går inte en dag utan att vi tänker på dig!
REGNBÅGSBRON
På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...
/Författare okänd |